Släppa unghund på synlig hare
Tävlingshundar
Greyhounden är en urgammal ras med sin bakgrund i Orienten. Den kom mot England med romarna på talet e Kr. Greyhounden användes huvudsakligen som jakthund på hjort och hare, där dess snabbhet och styrka kom väl mot pass.
Jag har endast sett på spelfilm hur de jagade med hundarna inom öknen. När jägaren ser bytet (haren) så släpper han hunden som snabbt springer i kapp och vänder upp mot haren och tar den. tillsammans med ett snabbt knyck bryter den nacken på bytet och allt är ovan. Sen bär den haren fint tillbaka till jägaren. En duktig hund bör inte göra någon större synlig skada på bytet, då det ska vandra att använda både köttet och pälsen. I våra dagar är den kapplöpningshunden framför andra. Den är också uppskattad som sällskaps- och familjehund då den är väldigt foglig, vänlig, tålmodig, smidig och älskar sällskap
En greyhound har redan som liten i sig att jaga. De jagar med synen och springer endast korta sträckor efter sitt byte. De kan snabbt komma upp inom
Jag är desperat och vänder mig mot er för att försöka få hjälp att förstå vad som har hänt. Jag har en gråhundstik på tre år som helt plötsligt har tappat både sök- och jaktlust. Hon jagad fint förra säsongen men efter några släpp nu under årets jakt således vill hon inte gå i väg mer än 50– meter och äger i stort sett inte jagat något trots många släpp. Vad kan detta bero på?
AnnSvar:
Det är såklart svårt för att veta varför just din hund ej vill jaga, men det är ej ett helt ovanligt problem som ni beskriver. Din hund är dessutom inom en ganska känslig ålder och detta skulle kunna bero på hormoner alternativt andra mognadsprocesser i kropp och huvud.
Jag brukar börja med att ställa frågan om hon har varit med ifall något traumatiskt nyligen, blivit skadat från ett vilt eller skrämd på något sätt? Om så inte är fallet och om du inte upplever för att hon beter sig annorlunda i övrigt, alltså en beteendeförändring som skulle behärska bero på hormoner eller andra naturliga orsaker, så skulle jag börja mEn stående fågelhund eller stående jaktbrukshund bör kunna en hel del saker. då jag först började med stående hundar så funderade jag på vad liksom var viktigt. Egentligen är det 4 moment som måste sitta, det existerar följande:
- Hunden ska stå när den är på lämpligt avstånd från skjutbart vilt.
- Hunden ska avancera (stöta upp) viltet på kommando.
- När viltet flyger eller springer iväg ska hunden stanna och sätta sig så att föraren får ett säker möjlighet att skjuta.
- Hunden ska apportera det fällda viltet.
- Ja, den bör även komma på inkallning och kunna vandra någotsånär fint i koppel, det underlättar 🙂 Så det är ju ytterligare 2 moment att träna på.
Om man då jämför dessa moment med ett brukshund som ska tävla, den bör kunna betydligt fler moment för för att vara med i matchen på tävling. Så med det facitet så borde det vara enklare att träna enstaka stående jakthund eller hur? Den bör ju bara kunna 4 moment.
Tjaaaa, visst är det ganska få moment till den stående jakthunden, men ack sålunda jädrarn
Larso wrote:Jeg har selv en schillertik tillsammans med nesten samme oppførsel som din. Min var nesten rådyrrein, første året jagde både rev og hare. Andre året ble det mye rådyrjag og hare; ikke rev. Jeg trente mye vid rr samtidig som jeg prega vid rev og hare. Jeg kunne slippe henne ved rådyr og ho bare så på dem, men kom ho et stykke unna meg ble detta full rådyrlos, men bare noen minutter. Fungerte veldig bra som harehund. inom år bynte det bra, men inom elgjakta ble ho stående noen uker, mens elghunden ble brukt.
Da jeg slapp ho var ho full från jaktlyst og jagde rådyr i timesvis, Ho kunne være borte i 12 timer. Sånn fortsatte det. Fra jeg slapp ho så jeg ho ikke mer før det ble mørkt, vid vei tilbake kunne ho finne nye rådyr uten å bry seg angående meg.
Ho viste veldig godt at rådyr var fy. Ble rimelig okänt rådyrjag og venting. En gang kom rådyret rett på meg og jeg venta på hund. Jeg tok hunden skikkelig. Da tenkte jeg nå besitter du lært! Da jeg tok hunden i band å kryssa rådyrspor, nektet ho og gå over og