Glatt ville jag min drömda på händerna bära genom
Dan Andersson Jag väntar
Dan Andersson
Jag väntar nära min stockeld medan timmarna skrida,
medan stjärnorna vandra och nätterna gå.
Jag väntar vid en kvinna från färdvägar vida
den käraste, den käraste med ögon blå.
Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma,
och drömde om ett skälvande, gäckande skratt,
jag trodde jag såg den mest älskade komma
genom skogen, ovan hedarna en snötung natt.
Glatt ville jag min drömda på händerna bära
genom snåren dit bort där min koja står,
och höja ett jublande rop mot den kära:
Välkommen du, liksom väntats i ensamma år!
Jag väntar nära min mila medan timmarna lida,
medan skogarna sjunga och skyarna gå.
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida
den käraste, den älskade med ögon blå.
(Dan Andersson)
Relaterade
Kategori: skrivna verk, författare, poesi | Etiketter: dan andersson, litteratur, poesi
Jag väntar
I kväll medverkade Sofia Karlsson inom Allsång på Skansen. Hon är ett ung favorit. Dan Andesson, vars “Jag väntar…” hon sjöng, är en ädre favorit.
JAG VÄNTAR…
Text: Dan Andersson
Musik: Gunnar Turesson
Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida,
medan stjärnorna vandra samt nätterna gå.
Jag väntar på ett kvinna från färdvägar vida
den käraste, den käraste med ögon blå.
Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma,
och drömde om ett skälvande, gäckande skratt,
jag trodde jag såg den mest älskade komma
genom skogen, ovan hedarna en snötung natt.
Glatt ville jag min drömda på händerna bära
genom snåren dit bort där min koja står,
och höja ett jublande rop mot den kära:
Välkommen du, likt väntats i ensamma år!
Jag väntar nära min mila medan timmarna lida
medan skogarna sjunger och skyarna gå.
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida
den käraste, den älskade med ögon blå.
(Ur “Kolvaktarens visor”, )
Text och noter finns i “Dan Anderssons va
Jag väntar
(intro)
Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida medan stjärnorna vandra samt nätterna går jag väntar på enstaka kvinna från färdvägar vida, den älskade den käraste med ögon blå
Jag tänkte mig en vandrande snöhöljd blomma, jag har drömt om ett skälvande gäckande skratt och jag trodde jag såg den mest älskade komma genom trädbevuxet område över heden en snötung natt
Jag trodde jag såg den mest älskade komma genom skogen över heden en snötung natt
Glatt ville jag min drömda vid händerna bära, genom snåren dit försvunnen där min koja står och höja jag ett jublande rop mot enstaka kär välkommen du som väntats inom ensamma år
och höja ett jublande rop mot den kära välkommen du likt väntats i ensamma år
(Mellanspel)
jag väntar nära min mila medan timmarna rida medan skogarna sjunga och skyarna går jag väntar på en vandrerska från färdväga vida den käraste den käraste tillsammans med ögon blå
jag väntar på en kvinna från färdvägar vida den käraste den käraste med ögon blå
.