Barn i främmande land
Barn som är på riktigt
Barn är en folk och de bor i en främmande land«, skaldade Beppe Wolgers samt skrev en hel visa om »det gåtfulla folket«. Texten hyllar barnets fantasi, och visan är populär. Jag äger gråtit åt den på barndop. samt ändå måste jag börja den på denna plats texten med att gnälla på dem där inledningsraderna. Förlåt, Beppe, men de existerar faktiskt skitstöriga. »Gåtfullt folk.« »Främmande land?« Kom igen!
Har man ambitionen att trovärdigt skildra barn i text tycker jag för att det kan vara klokt att börja i den här änden: barn bor i samma gamla vanliga värld likt jag som vuxen bor i, samt mer eller mindre nyss var jag själv ett av barnen. Det finns ingen gåta. Det finns en individ, och jag vill få fram den vid pappret.
Hur gör jag?
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver artikel prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden på grund av digitala Skriva!
För att bli prenumerant måste du först skapa ett konto.
Har ni redan ett konto? Logga in här.
Det Gåtfulla Folket
Barn är ett människor och dom bor i ett främmande land,
detta land är ett nederbörd och en pöl.
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland,
och dom glider så fint utan köl.
Där går en flicka som samlar på stenar, hon har en miljon.
Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron.
Där – går en pojke såsom skrattar åt snö.
Där – går enstaka flicka som gjorde en ö från femton kuddar.
Där – går en pojke, og allting blir glass som han snuddar.
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.
Barn är en folk och dom bor i en främmande land,
detta land är ett äng och en vind.
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
och far bort på en svängande grind.
Där går en flicka som sjunger om kottar, själv äger hon två.
Där vid en plank står en pojke og klottrar - att jorden existerar blå.
Där – går en pojke likt blev indian.
Där – där går Kungen av Skugga runt stan och skuggar bovar.
Där – fann en flicka ett festlig grimas som hon provar.
Alla existerar barn, oc
Tankar kring barn, dop och gl&#;dje
För många gånger lever barnen i ett nation där allt är fullt ut samt där det finns få gråskalor. När barnen är glada är dem detta till hundra procent och likadant när de är arga, ledsna, nyfikna alternativt upprörda.
Men i det främmande landet samt på alla andra ställen i världen så tror jag att kärleken är livets grundbult. Barnen är så god på att känna total kärlek, när de har fått lära sig tillit och trygghet och vet att dem är omslutna av föräldrar, familj samt vänner.
De ställer sällan villkor för kärlek - de bara är och älskar det som finns runt om dem.
Vi vuxna skulle behöva på nytt lära oss att få barnens blick. På det sättet får barnen vara våra förebilder. När de står oss nära
Barn är ett folk&#;
&#;&#;och de bor inom ett främmande land, detta land existerar en regn och en pöl. ovan den pölen går pojkarnas båtar ibland, och de glider så fint utan köl. Där går en flicka likt samlar på stenar, hon har enstaka miljon. Kungen av träd sitter stilla bland grenar, i trädkungens tron. var går en pojke som skrattar åt snö, där går en flicka liksom gjorde en ö av femton dynor. Där går en pojke och allting blir glass som han snuddar. varenda är barn och de tillhör detta gåtfulla folket&#; (Olle Adolphson &#; detta gåtfulla folket)
Det gåtfulla folket av Olle Adolphson är en av mina favoritvisor som jag också valde att äga med när min dotter döptes. dock jag tycker även att den sammanfattar barn på ett så fint sätt. Barn är ett speciellt folk, en folk som ännu inte hunnits formas av normer, värderingar och olika måsten. De har alla varsin ryggsäck liksom de bär på med olika innehåll och historier. De har alla olika drömmar om vad de vill bli när de blir stora och dem har en förmåga att fantis